du
Jag vet inte hur många gånger, eller hur ofta jag anaslyserar över de som är gjort. Hur ofta jag vill falla ihop och ge upp. Sluta le och bara få gråta en stund. Kliva utanför den där muren av självsäkerhet man byggt upp och bara vara, beredd på att falla. Att faktiskt gå ut och bara dansa i regnet och skita i den tjoca grannens arga blick eller cykla utan händer tills man kör ner i diket.
Prova släppa alla begränsningar för en stund.
Jag tror inte faran ligger i att våra drömmar är för höga. Jag tror att det farliga blir när dem är för lätta att nå.
Självkänsla
Du är helt unik, precis som alla andra
Från dagen du föds, till den dagen du dör. Du kan älska andra, du kan kyssa någon godnatt. Men du kommer alltid i alla stunder, vad som än hänt, i vått och torrt, stå bredvid dig.
There are so many pepol out there
who will tell you what you cant
what you´ve got to do is
turn around and say
"whatch me"
ensamhet
I ensamheten känns eller finns inte ordet ensamhet.
Men i gemenskapen så bränner de oss.
Ensam i gemensakep eller gemensam i ensamheten...
Det finns få saker som lämnar oss så tomma som när vi inser ordet ensamhet.
Att stå själv på stadens torg i ensamhetens sorg
Den enda plats ensamheten inte finns, är i ensamheten
Jag tror vi alla mer eller mindra finner oss i en viss form av ensamhet, vi lär oss leva i den ensamhetens roll, lär oss passa in där. Vår ensamhet tillhör vår identitet. Att man inte pratar med småbarn, ger oss ensamhet bland dem, att vi inte har en pojkvänn ger oss ensamhet bland par, den som inte har familj är ensam på släktträffen... Det tillhör vår grund, vår ensamhet tillhör oss, det är bara vi som kan ta bort den. Bara jag som kan besluta mig för att släppa in folk nära mig, sluta känna den ensamhet som tär på mig. 
då de var du
För en vecka sedan rev jag ut alla sidorna ur min dagbok, för du fanns med på alla. Jag insåg hur låst jag varit av allt det posetiva, igår såg jag dig, du stod där, inte alls som orden i dagboken beskrivit dig, inte lika viktig, inte lika snygg och långt ifrån någon jag ville ha. Jag kommer aldrig krama kudden och tänka på dig igen, det tog slut bara för att du aldrig var där jag tog mina omvägar. Hade du stått där hade jag aldrig sett hur olika vi var, olika är vackert då den är ofunnen.
förlåta
...är svårt, att glömma är svårt och men att ge den ett nytt försök är inte försent förrns den dag då den krossat dig helt. Den dag då du längtar efter personens skratt och är rädd att du misstolkade en del, då ska du prata ut om allt. Säga precis hur du känner, få dem att förstå hur viktigt du tycker vissa saker är. Om du aldrig säger ifrån, vet dem aldrig hur dem sviker dig. Vänta inte på ett förlåt, det är bara slöseri med väntan och oro, om du vill ha det, ring och prata om hur du känner, det finns aldrig något rätt och fel, inget "så ska det gå till". Det finns bara en skillnad mellan att förlåta och förstå. Jag kan förstå varför du gjorde så, jag kan till och med förstå varför du inte ringde mig och sa förlåt. Men jag kan inte förlåta dig, för det var ett svek mot mig. men du är ett silvetkorn och du betyder mycket för mig.
ibland gör det bara så ont, dom gångerna vi inte kan förstå... då vi måste gå...
And now when all is done
There is nothing to say
You have gone and so effortlessly
You have won
You can go ahead tell them
Shontelle – Impossible
tillit
Alla har väl någongång känt känslan då man inser att hon litar mer på dig, än du litar på henne, eller tvärtom. Egentligen spelar det ingen roll, båda vinklarna gör det lika obekvämt. Dom jag litar på, lika mycket som dem litar på mig, dom är mina guldkorn, med dem kan jag gå till världens ände och vända hem.
men det finns nog ingen som bara kastar bort silverkorn, sånna man blir glad av och känner sig levande och lyckliga med, det är bara det att man inte kan gå till världens ände med dem... för att sedan vända gemensamt hem igen.
In prosperity our friends know us; in adversity, we know our friends - John Churton Collins
I medgång känner våra vänner oss, i motgång känner vi våra vänner.
enkelt
Jag tänker, alltså finns jag.
Sonja Aldén – En del är vackra när de dör
deepblackeyes
Längst inom dig, någonstans, måste det finnas mängder av vatten, djupt, djupt ner. För jag tror jag druknar. Mina känslor reflekteras i dina ögon. Utan att ha en aning om ifall du faller med.
Bara djupt, svart är allt jag ser. Dem är inte ens mörka om jag skulle fråga någon annan, kanske inte ens vackra... Vem tycker egentligen det är vackert med en tom, djup, djup brunn utan slut?
ps. jag skriver bara om sånt som hör till min vardag, på ett lite annorlunda sätt. Analyserar på lite högre plan. Du får tycka vad du vill om allt du läser, vissa saker är långt ifrån bra, det är inte därför den finns. Den finns bara för att jag vill skriva av mig, och för att du ska få tycka. Annars gör något bra med din fritid. Något du tycker är värt.
solen ligger bakom moln, när den kommer fram, ska jag ta en promenad och proppa i mig glass. våren är här!
